Språkliga begrepp påverkar ens sätt att se sam- och dåtiden.

Ett svar till ett svar på ett av mina e-mejl... 

Diverse (!) engelska har insmugit sig i min svenska. Jag blir "shaken but not stirred" som Bond brukade säga.

"är huddle av texten", Huddle kan betyda "collect, round up, put together"

"Pulse" är däremot ett komplett misstag och avser helt enkelt "plus"
Scary! 

Jag börjar får svårigheter att skilja språket jag tänker i från språket jag skriver i. Vid den här åldern glömmer man och då blir man mer mottaglig för ersättningar för det man glömt. Så: det är inte bara en generationsfråga. Barnbarnen pratar swenglish, mor/arföräldrar en annan version av swenglish

Svenskan är på G ut, engelskan på G in.

Snart är en svensktalande person på väg ut. Det gick fort!! Svenskar har varit förvånande mottagliga till det anglosachsiska arvet. Tom jag är förvånad över hastigheten, men med tanke på den inverkan sociala medier har på folk, inte förvånad. Svenskatalande är snart ett fossil i sitt eget land, ungefär som den svensktalande rest som överlevt i svenskbyn i 

https://en.wikipedia.org/wiki/Gammalsvenskby .

Esperanto var ett utomordentligt försök men verkligheten hann ifatt det.

Ett tag var det latin. Ytterligare en bra idé. Fungerar fortfarande delvis 

vilket är ett gott betyg för ett försök.

Men: för vanligt folk blev det engelska. (Är jag lite före [ursäkta, 'pre-'] här eller?). Iofs kan jag inte klaga. Engelskan har ~300.000 ord, svenskan har ~126.000.
Det finns andra sätt att se detta på. Ett språk med 126.000 ord är inte en föraktlig ordskatt. 

Men, om man ser till antalet objekt ett språk vill beskriva, ligger engelskan hästlängder före de gamla vikingarna. Å andra sidan kan man lugnt säga att allt i engelskan som har med mat (och dueller) att göra har med franskan-normanderna-vikingarna. att göra. Det här är bara plåster på såren för alla Goethe-ister men, man kan inte få allt.

Man måste dock inse att ett språk med 300000 ord lockar mer än ett språk med 126000. I synnerhet som så många ord kan förväntas hänföras till de 126000. 

En smula eftertanke säger att detta (verkligen!) återstår att bevisa.

Jag skulle säga att språkutvecklingen är en indikator på kultur och kulturutbredning men i en hastighet som motsvarar ungefär 14 dagar i dagens sociala-medier-landskap jämfört med decennier i ett tidigare . 

14 dagar och man har en ny språklig underlighet att förhålla sig till. Inte glaciärforskning, direkt. Paleontologi skall vi inte ens tala om.

Problemet med att förlora att språk är att de händelser som beskrivits i språket också går förlorade och här kan möjligen en förlorad skatt befinna sig. Bara för att ta ett bisarrt exempel, var skulle vi befinna oss om Einsteins funderingar beskrivits i Ongota.

There would be no space adventures at all.

Approximately. Yeah look that up.

Confused, lanuageally. :0)